Lite förmycket depp över detta men det var skönt att få ur sig!


Vad ska man fylla ett hål med, en plats som tidigare varit fylld av lycka men som nu tomt gapar efter liv. Det är under denna akt i livets pjäs som man ska vara stark, resa sig upp och traska vidare till triumferande toner men jag saknar. Det farliga är inte att falla, det farliga är att inte våga resa sig igen, den ene stigens slut blir den andres början och så fortföljer historien, tiden väntar inte på någon. Höst blir till vinter och vinter till vår, människor kommer och … människor går!

Jamila